Curatorstext

Läs en fördjupande text om Ängeln & Valen, skriven av utställningens curator Rebecka Wigh Abrahamsson.

Rebecka_löptext.jpg

I skulpturer och installationer gestaltar konstnären Sara Ekholm Eriksson naturens föränderliga processer och metamorfoser. Hon skapar förföriska miljöer där glas blir till smältande is som droppar och bildar pölar. Urtidsdjur i kalksten får liv ur sin långa dvala. Fossila ammoniter transformeras till opaler. Utställningen på Uppsala konstmuseum är ett sorts mikrokosmos, ett koncentrat av platsens geologiska lager och andliga världar.

Naturens metamorfoser

Föreställ dig att platsen där vi står var hav. Här simmade en gång valar. Uppsalaåsen som förbinder slottet med Billudden och Östersjön in norr och Södertörn i söder bildades för 11 000 år sedan när inlandsisen smälte. Landtungan skulpterades fram av sand, grus, sten och vattnet i väldiga rörelser och stack upp ovanför vattenytan för 5000 år sedan. Dessa omvälvande geologiska och evolutionära skeenden ger en sorts tröst i klimatförändringarnas osäkra tidevarv av extremväder, stigande havsnivåer och förlust av biologisk mångfald. Vi ställs inför det faktum att människan under antropocen blivit en egen geologisk agent och förändrat de mest grundläggande fysiska processerna på jorden.

I Sara Ekholm Eriksson skulpturer finns det alltid ett starkt fokus på materialens inneboende agens. Kalkstenen som bildades för miljontals år sedan bär spår av fossiler. Snäckor och bläckfiskar vittnar just om havets utsträckning. Det sägs att bildhuggaren Michelangelo kunde ana skulpturen som ville frigöras ur stenblocket. Sara Ekholm Eriksson har också utvecklat metoder för att låta materialens inneboende berättelse träda fram, där naturens metamorfoser är ett sorts grundackord.

En gråvalskota möter en ängels särk

I fönsternischen på Uppsala konstmuseum syns spåren av en relief - en huvudlös ängel med tre vingpar. Tyget i särken faller tungt, likt en antik toga och lyses upp av solen utanför. I Johan III slottskyrka förmodas alla nischer ha prytts med serafer eller keruber, mäktiga väsen som stod högst upp i änglahierarkin. Dessa individuella gestalter manifesterade Johan III teologiska hållning. Sverige, som just hade genomdrivit reformationen, öppnade åter en dörr till katolska trosföreställningar och gudstjänstliv. Från sent 1500-tal till branden 1702 var denna del av Södra flygeln, där konstmuseet numera huserar, ett 400 kvadratmeter stort kyrkorum. Under stuckatören Antonius Watz ledning smyckades väggar, pelare och tak i en stil av sengotik och renässans, av druvklasar och ornament och Kristus tronande på himlavalvet med solens eldstungor som en gloria.

Utställningen Ängeln & Valen befinner sig i ett spänningsfält mellan olika perspektiv på världen -  från slottskyrkans ängel till en avgjuten gråvalskota upphittad i Uppland 1840. Den förvarades först i Gräsö kyrka, och betraktades som ett bevis på att läran om jättar före syndafloden i Gamla testamentet var sann.

Från jätte till holotyp

Forskningen har emellertid visat att gråvalen dog en naturlig död för 4000 år sedan och somnade in bland musselskal på havets botten. Att detta tedde sig ologiskt i mitten på 1800-talet är inte svårt att förstå. Etnobiologen Ingvar Svanberg har i sin forskning behandlat trosföreställningar kring detta och andra upphittade valben i Sverige. Gråvalar var förmodligen sällsynta då och finns idag endast i Stilla havet. Ett resultat av en hård rovdrift på valar, som sträckte sig fram till på 1960-talet. Även om Sverige inte haft någon industriell fångst har vi bidragit globalt, exempelvis med Boforstillverkade harpuner. Efter hårdare reglering av valjakt ökar population idag åter.  Valen med sin väldiga kropp ligger nära mytiska berättelser från Olaus Magnus Carta Marina från 1539 av havsväsen som trollval, till bibliska Jona i valfiskens buk. Att valarna närmast blev utfiskade sammanfaller med 1900-talets extraktivistiska beteende, där kropparna ömsom visas upp i turnerande freakshows, eller utvanns som valolja för att ge ljus och energi åt en växande befolkning. En berättelse fylld av lukter och kroppsliga förnimmelser och antropocentrismens blinda fläckar. 

Zoologen Johan Otto von Freesen var den förste att misstänka att ryggkotan inte alls kom från en jätte utan i själva verket var en val. Efter nya utgrävningar 1860 hittades flera kotor och fynden transporterades till Evolutionsmuseet. Detta subfossil (ben där mineraliseringen inte gått så långt och fossilet är mindre hårt) har blivit typexemplar för arten gråvalar, även kallat holotyp. Videoinstallationer Halo – Holotype, som visas på slottets fasad på vernissagen blir en ytterligare spekulation, där dessa andliga och naturvetenskapliga perspektiv möts.

En länk till det-mer-än mänskliga

Sara Ekholm Eriksson installation erbjuder en länk till det-mer-än mänskliga, där naturens sinnlighet och paradoxer ges form. Ytterligare en dimension ges i musikimprovisationer som skapats för installationen av Björn Ekholm Erikssons och Ursus Trio. Ängeln & Valen inbjuder till fascination av djuptidens materiella närvaro, men ställer också frågor om människans plats på planeten, hur synteser av trossystem, evolutionsforskning och estetiska upplevelser, kan föra oss vidare i en riktning där även etiska perspektiv vävs in. 

Uppdaterad: